Min ex, pappan till min lille son anklagar mig för att vara svarsjuk.

Det är oftast så här att i mellan så kommer han hem till mig för att umgås med sonen. Sonen och vi övriga är intressanta tills hans mobil börjat pipa…eller ringa.

Jag har flera gånger påpekat detta, anser att ska han komma hem till mig och umgås med sonen så ska han göra det och inte springa runt med komppissarna och använda mitt hem som någonslags hotel. Nu har jag varit snäll och ställt upp för han många gånger pga. att han just nu inget fast boende har.

Sedan när det gäller pengar…så är det alltid mig han är ute efte när hans pengar är slut. Ja du kan väll "låna" mig säger han. Ja låna och alldrig få pengarna tillbaka.

Oftas är det så här att när jag får nog och säger det jag känner och tycker så anklagar han mig för att svartsjuk. Men jag själv anser mig inte att vara det. Jag bara säger som det är och ställer inga omöjliga krav, men krav som jag anser jag måste ställa för att detta är mitt hem och att han är här för sonens skull.

Sedan har det ju hänt ochså att han i fullan har ståt här utanför och tittat in och anklagad mig för att ha någon här inne. Vid ett tillfälle kom han klockan två på natten och letade igenom hela lägenheten efter en man som skulle finnas här.

Ja, som sagt jag upplever inte mig själv som jag skulle vara svarsjuk på han…men upplever många gånger som han är det och försöker vända och vrida på saker så att han ska få det se ut som det är jag som är den som är svarsjuk i det hela.